Konstfilm och filmkonst

Quentin Tarantino, cineastregissörOrdet cineast, en sammanslagning av cinema och entusiastm används sedan 1960-talet för att beskriva filmälskare. På vissa språk, bl.a. franska, kan det även betyda ”filmskapare”. Cineaster skyr kommersiella filmer – även om de ofta, av någon anledning, gör ett undantag för filmbolaget Pixars Toy Story-trilogi – och föredrar konstfilm, gärna från mindre språkområden. Det är cineasterna som gjort regissörer som rumänske Béla Tarr och Hongkong-baserade Wong Kar-wai, och för all del även Ingmar Bergman, till internationella kändisar.
Konstfilm, som på engelska ofta bara kallas ”film” (och inte ”movie”), behöver inte vara speciellt ”konstig”, även om rena experiment signerade exempelvis Luis Buñuel och Alejandro Jodorowsky även kan räknas in i kategorin. Det rör sig alltså inte om sådan videokonst som ställs ut på muséer och gallerier, även om det kan vara svårt att göra gränsdragningar mellan dessa olika filmtyper ibland.

Kommersiell konstfilm

Exakt vad som är en konstfilm, och var skiljelinjen går mellan sådana filmer och kommersiella dito, är dock svårt att avgöra. Filmer som gjorts som konstfilmer, tänkta för en liten publik, blir ibland – till alla inblandades överraskning – stora publiksuccéer. Detta var fallet med Quentin Tarantinos Pulp Fiction, vars framgångar överraskade åtminstone en av huvudrollsinnehavarna: John Travolta, vars karriär fick en nytändning efter rollen som torpeden Vincent Vega. Liknande har sedan dess skett med bl. a. Florian Henckel von Donnersmarcks Stasi-drama Das Leben der Anderen (De andras liv). Rent generellt kan man säga att actionfilmer ytterst sällan räknas som konstfilmer, Quentin Tarantinos alster och de asiatiska kampsportfilmer han inspirerats av är snarare undantagen som bekräftar regeln.

Tarkovskij

Många gånger är dock konstfilmer svåra att ta till sig för den breda publiken. Det gäller inte minst för den ryske filmskaparen Andrej Arsenjevitj Tarkovskij, som är mest känd för Science Fiction-filmerna Solaris och Stalker. Ingen av dessa är dock särskilt lik västerländska science fiction-filmer. Många skulle nog säga att det inte händer någonting i dem, om man jämför med någon av de sex Star Wars-filmerna.